Ormteatern ger Främmande, en pjäs av Allan Edwall

Startsida · Skådespelarna · Produktionen · Pjäsen · Författaren · Regissören

Arne Nordh Moffa är skogsvårdskonsulent och har varit med i Ormteatern sedan 1983. Han har haft roller i en lång rad föreställningar, senast i Vem älskar Yngve Frej, Biedermann och pyromanerna och Kattguld. Just nu repeterar han Den Goda människan från Sezuan inför sommarens föreställning.

”Främmande är en viktig pjäs i det att den pekar på vardagsrasismen. Den finns mitt ibland oss, trots att man tror att man själv är så fördomsfri. När man tvingas göra ett val som kan inkräkta på den egna bekvämligheten är det inte längre lika lätt att hålla fast vid sina principer.

Pjäsen väcker frågor hos mig hur jag själv skulle handla, och där önskar jag att jag skulle reagera som min karaktär, Moffa. Pjäsen får mig också att bli mer observant på mig själv och min omgivning eftersom främlingsfientlighet och fundamentalism, i alla dess former, är oerhört skrämmande.”

Josef Sahlin Sven-Arthur är lärarstuderande och har spelat teater sedan 12-årsåldern i Nynäshamn och Farsta. Han medverkade i Ormteaterns föreställningar Biedermann och pyromanerna, Kattguld och barnpjäsen Gittan och gråvargarna.

”Det viktigaste med att spela teater är för mig den sociala gemenskapen i gruppen. Man lär sig mycket om sig själv genom att spela andra. Det kommer fram känslor jag inte visste att jag hade, som jag behöver jobba med. Man lär sig mycket om andra också. Min roll är i och för sig osympatisk, men den är också spännande att spela.

Även om pjäsen skrevs för över 30 år sedan är den så uppenbart aktuell idag. Bättre än en pjäs om uttalad rasism visar den hur etablerad smygrasismen är, och den är också lätt att översätta till andra former av förtryck. Rollfigurerna är personer som liknar de flesta av oss, även mig. Det är faktiskt skrämmande att känna igen sig i dem.”

Ulrika Petterson
Kerstin arbetar som grundskollärare. Hon har gått en ettårig teaterutbildning på Folkuniversitetet, och har varit skådespelare i Enskedespelen, på Spegelteatern och i Ormteaterns föreställningar Isbjörnarna och Kattguld.

”Främmande synliggör fördomar; jag hoppas att den ska få människor att se sina egna. Jag tror att de flesta bär på fördomar, det kan gälla samhällsklass, nationalitet, religion, ålder eller sexuell läggning för att ta några exempel.

Det känns roligt att vara med i en föreställning som tar ställning i en viktig fråga. Pjäsens ’offer’, Dolores, ser inte sig själv som ett offer och är det inte heller. Jag tycker att min karaktär, Kerstin, i själva verket är mer av ett offer.

Peter Weitz Hilmer arbetar som lärare och har spelat teater i Ormen sedan 1991, liksom i Levande zons teatergrupp, där han bland annat var med i TG, en deckare i Haninge. På Ormteatern har han medverkat i Urinprovet, Den kidnappade ekonomen, Världen är en bordell, Biedermann och pyromanerna och Kattguld.

” Jag tycker att Främmande belyser hur människor i gemen är. Karaktärerna är inte alls extrema på något sätt, vilket gör att man kan gå till sig själv och sina egna erfarenheter. Det behöver inte handla om möten mellan olika kulturer, utan det kan handla om att släppa in någon i sin egen familj.

Främmande pekar på hur man själv verkligen är, trots att man inte vill vara sådan. Man känner igen sig, men är inte glad åt det.”

Vivika Weitz Helena är grundskollärare och har spelat teater i Ormen och Levande Zon sedan 15-årsåldern. Hon har haft roller i flera revyer, i Urinprovet, Ringaren i Notre Dame och Miraklet i Milano, liksom i barnföreställningarna Silla och Milla tältar och Gittan och gråvargarna. Hon är också barnteaterledare i Ormteaterns barn- och ungdomsgrupper.

”Från början spelade jag teater mest för att det var kul, men detta har förändrats med tiden. Nu vill jag välja pjäser jag tycker om, som säger något och får människor att tänka till.

Främmande är en sådan pjäs. Den handlar om alla människor, och om om balansgången mellan att vilja vara snäll och att vara egoistisk. Den visar det på ett både hemskt och roligt sätt. Vilka känslor den väcker varierar från person till person, men det viktigaste är att den sätter spår hos publiken.

Jag tycker om min roll, som är både otäck och rolig att gestalta. Jag har alltid beundrat Allan Edwall som person och det känns roligt att få spela något han skrivit, att sätta sig in i hans verk och fundera över vad han kan ha tänkt när han skrev vissa saker.”

Frida Svanberg Tintin har deltagit i Ormteaterns barngrupper och som skådespelare i föreställningarna Ljusets gåta och Spegelbild.

” Budskapet i föreställningen är för mig att världen måste förändras, att den måste bli god. Man måste se varandra och inte bara tänka på sig själv. Fördomar är förstörande. Invandrare får inte en chans tycker jag, och blir ofta förbisedda. Tintin, min rollfigur i pjäsen, är den som ser detta klart, och hon är generös.”

Sol Belloni Dolores är skolsköterska och blev engagerad i Ormteatern under föreställningen Som om jag inte fanns som 14-åring. Hon spelade Esmeralda i Ringaren i Notre Dame och medverkade i Miraklet i Milano. Hon är också barnteaterledare i Ormteaterns barn- och ungdomsgrupper.

” Jag tycker det viktiga med föreställningen är att få fram att vi alla bär på fördomar, inte bara mot invandrare, utan i allmänhet. Vi tror ofta att vi är fördomsfria, men det är viktigt att vara medveten. Vi behöver få en öppnare hållning, acceptera olikheter, och dela med oss. Syftet med pjäsen är absolut inte att tycka synd om invandrare.

Jag känner igen mycket i min roll som Dolores. Jag säger inte så mycket, men jag lyssnar. Jag kom själv till Sverige från Uruguay när jag var 6 år, och minns hur mycket man inte förstår, alla missuppfattningar, men även misstänksamheten, känslan av att man måste vara extra ordentlig. Jag minns också hur vuxna sade ’så gör vi inte i Sverige, du är inte som vi’, när de i själva verkat menade ’låt bli det där’. Jag tänker också mycket på min mamma, och hur det var för henne att komma hit med tre små barn. Jag använder faktiskt den resväska hon hade då i pjäsen.”