| En av sommarens hetaste dagar, vi är på väg med bil ut från Helsingfors till herr och fru Paasilinnas sommarstuga för blommorna behöver vattnas. Bilen har som väl är luftkonditionering och resan går fort i sällskap av en av Nordens mest lästa författare. Efter en rundfrågning i min bekantskapkrets inser jag att han har inte bara många läsare utan även läsare från diverse olika grupper- unga, gamla, män och kvinnor, hög- och lågutbildade, alla skrattar de åt Arto Paasilinnas burleska romaner. Fast en del kan nog tycka att det är lite magstarkt att skratta åt idén om kollektivt självmord, ämnet behandlas i en roman av Paasilinna. Vad skrattar inte Arto Paasilinna åt? Svaret låter inte vänta på sig:
- Jag skrattar inte åt roliga historier och inte heller åt humor som använder sig av dialekter, humor är mer komplicerat och intellektuellt krävande än så. Jag tror inte att det finns en endaste rolig historia och nästan inga dialektala skämt i min produktion. Humorn är ett förfaringssätt med vars hjälp författaren får fram sitt budskap, farsen är ett gammalt beprövat stilgrepp. Jag skriver om döden, tortyr, mentalsjuka, självmord, arbetslöshet, uppror. Om jag skrev lika dystert om dessa teman som de är, skulle ingen jävel orka läsa de böckerna. Förfaringssättet är mycket väl övervägt, jag vill behandla ämnena så att jag inte börjar skoja bort dem, och man får inte banalisera dessa allvarliga teman, men inte heller behövs det gråtas från pärm till pärm.
Höstens nya roman
I höst ges Prosten Huuskonens bestialiske betjänt ut på svenska, romanen gavs ut i Finland 1995. Här är det återigen uppbrottstemat från genombrottsromanen Harens år som behandlas. I Harens år lämnar journalisten Vatanen plötsligt sitt uppdrag och sin fotograf och vandrar i väg ut i skogen och hans enda resesällskap är en liten skadad harpalt. Prosten Oskari Huuskonen i Paasilinnas nya roman lämnar också sitt kall och beger sig ut på resa, han i sällskap av en björn, också han har börjat tvivla på sitt yrkesval och därutöver på sin tro. Prosten får order från biskoparna att ta lite ledigt från predikandet då ryktet om hans förehavanden börjat sprida sig. Att han tar hand om en björnunge som även är med under gudstjänsten må så vara, men när han börjar publicera radikala artiklar om Jesus politiska hemvist och går i ide med en ung björnforskare och sin björnunge tvingas prosten Huuskonen att ta ut semester på obestämd tid.
Det finns ett uppfostrande drag i Arto Paasilinnas produktion, han har något så omodernt som ett budskap i sina romaner. Inbakat bland många skratt, finns råd om vägar ut ur förtvivlan. Själv säger författaren att människor borde ha en rättighet eller skyldighet att ta bättre hand om sig själva. Det finns ingen orsak att ge upp i första taget, man måste hitta andra utvägar än flaskan eller det slutgiltiga självmordet. Har man i sitt liv kommit till en återvändsgränd, måste man tänka att det här är bara en av många möjligheter. För även herr Paasilinna har suttit på krogen, men han blev inte kvar där. Han bytte yrke- för att det var möjligt.
Artos år
Var det inte så att du själv en gång tog dig ett Harens år, likt huvudpersonen Vatanen i romanen med samma namn? Han var ju också journalist som tröttnade och klev av ekorrhjulet.
-Jo, 1975 sålde jag båten och pengarna som jag fick för den finansierade sommaren då jag skrev Harens år. Jag var så urless på mitt yrke som journalist, det saknade framtidutsikter eftersom journalistiken blev allt mer ytlig och innehållslös enligt mitt tycke.
Tidigare gjorde jag ofta reportage och som behandlade samhällsfrågor, och plötsligt fann jag mig intervjuandes unga fröken Finland, och jag ansåg mig redan då som drygt trettioårig journalist för gammal för att springa efter 18-åriga skönhetsdrottningar. Var detta verkligen mitt livs uppgift?
Harens år blev en succé och trycktes snabbt i flera upplagor. Arto Paasilinna kunde snart försörja sig på att skriva romaner. Han skriver fortfarande artiklar och har i många år varit krönikör i finsk radio. Böckerna är översatta till sjutton språk, det finns piratkopior av dem i Ryssland, Turkiet och Grekland och flera böcker är filmatiserade och ännu fler filmrättigheter är sålda både i Finland och utomlands. Just nu filmatiseras Kollektivt självmord i Finland. Historien om hur två självmordskandidater möts i en midsommar och beslutar sig för att annonsera efter fler likasinnade. En bussresa organiseras och uppslutningen till det kollektiva självmordet är oroande stor. |
